29 februari 2024

Anita Persson, 85 år, har bott i kollektivet sedan starten 1993. Sören Edzén flyttade in 2020, mitt under coronapandemin.
Foto: My Matson

Hos Färdknäppen är ensamheten frivillig

Föreställ dig ett kollektiv. Lägg sedan till över femtio hyresgäster och en genomsnittsålder på 73 år. Du har kommit till kollektivhuset Färdknäppen.
– Det är svårare att känna sig ensam här, säger Sören ­Edzén, en av de boende.

Ensamhetens tid

Både unga och äldre uppger att de känner sig besvärade av ensamhet och isolering. Insidans serie tar upp ett ämne som många känner skam kring – hur det är att känna sig ensam.

I allrummet står kaffevagnen och väntar. På bordet ligger ett pussel i tusen bitar, eller i alla fall nästan. Pusseldagarna är en årlig tradition i kollektiv­huset Färdknäppen i centrala Stockholm.
– Ibland blir man manisk, och smyger ner på nätterna. ”Ah, den biten ska ju vara där!”, säger Anita Persson. Hon är 85 år och har bott i Färdknäppen sedan det stod klart 1993.

Under DN:s besök ansluter fler och fler till ­fikat. Anhöriga skymtar förbi i korridoren. Hunden Lisa Larsson kommer fram och hälsar.

– Det är alltid någon närvarande här. Om man sätter sig i soffan kommer människor fram och säger hej och kollar läget. Vi har en väldig pejl på varandra. Man blir sedd, vilket det handlar om, säger Anita Persson.

I Färdknäppen bor 53 personer i 43 lägenheter. Lägenheterna är som vilka hyresrätter som helst. Skillnaden är husets gemensamma utrymmen. De består av ett stort kök, matsal, allrum, verkstad, musikrum, motionsrum, trädgård och takterrass. Här bor de som befinner sig i ”­andra halvan av livet”. Kollektivet försöker ha en spridning av åldern. De yngsta är i 50-årsåldern, de äldsta i 90-årsåldern. Genomsnittsåldern är unge­fär 73 år.
– Den har sjunkit lite sedan du flyttade in ­Sören, säger Anita Persson. Hon syftar på 65-årige Sören Edzén. Han flyttade hit hösten 2020, mitt under coronapandemin. Men isolerad kände han sig inte. Tvärtom.

– Jag har bott på många ställen där grannarna knappt känner varandra. Här blir det gemenskap på en gång, säger Sören Edzén som bott i kollektiv i sin ungdom. Sören Edzén berättar att hans barn är tacksamma över att han flyttat hit.
– De behöver inte tänka på att ta hand om mig när jag börjar bli gammal, säger han. De som bor i kollektivet har egentligen inget ansvar för varandra, vissa har till exempel hemtjänst. I stället handlar det om andra bitar.
– Det är en positiv social kontroll här. Om någon inte dyker upp till middagen, då märker folk det, säger Sören Edzén.

Kollektivlivet kommer med vissa åtaganden. Alla är med i ett matlag och ett städlag. Under tre pass var sjätte vecka lagar man middag eller diskar. Även trädgården ska skötas om. Allt utefter egen förmåga, som det är formulerat i stadgarna.
Enligt Folkhälsomyndigheten kan ofrivillig ensamhet handla om att man har färre relationer än man skulle vilja ha. Det kan även handla om att man saknar någon att dela djupare tankar och känslor med, trots att man har människor runt om sig.

Även om man bor såhär, kan man ändå känna sig ensam? Det blir tyst runt fikabordet i en sekund.
– Klart man kan. Men det är svårare, säger ­Sören Edzén.
– Det är klart att man kan vara ensam. När man flyttar in här börjar man från noll. Man behöver inte släpa med sig sin historia in. Men historien dyker upp, och det kan vara tunga saker man inte kan dela med någon, säger Anita Persson och fortsätter:
– Men man kan hitta någon som man vill dela den med. Det har jag känt under de här trettio åren som jag bott här.

Det anordnas även aktiviteter och föreläsningar i huset. De utgår från hyresgästernas intressen, till exempel målning, litteratur och musik. Färdknäppen har sitt alldeles egna husband. Att delta i aktiviteterna är frivilligt.
Det finns förstås fördomar om kollektiv. Den första broschyren Färdknäppen gjorde för paraplyorganisationen Kollektivhus Nu, hade rubriken ”Man får ha sin egen tandborste”, berättar Anita Persson.
– Får man ha sin egen tandborste? skämtar Per Demérus.
– Folk hade sett filmen ”Tillsammans” där man ligger runt och sådär. Vi orkar inte det, säger Anita Persson och skrattar.

Monica William-Olsson var initiativtagare och drev frågan om ett kollektiv för de ”i andra halvan av livet”. Utgångspunkten var hur äldre kunde få bättre livskvalitet, vara i mindre behov av kommunal omsorg och få mer social kontakt. Monica William-Olsson gick bort i december förra året. När DN är på besök planeras en minnesstund där husbandet ska spela.
– Vi delar också sorger, säger Anita Persson.

Kollektivet är en stor samhällsvinst, menar flera runt fikabordet. De städar de gemensamma ­lokalerna själva. I hyran för lägenheterna ingår även de gemensamma utrymmena, som i sin tur ökar livskvaliteten. De som bor i kollektivet hjälper varandra, ibland med småsaker, men också ifall någon ramlat.

Karin Ståhle, 76 år, är ekonomiansvarig och i dag även pusselansvarig. Hon har bott här i 22 år, och skulle vilja se fler liknande kollektiv. Inte minst av ekonomiska, miljömässiga och sociala skäl.
Hon är medveten om att många äldre upplever ofrivillig ensamhet. Men så är inte fallet här.
– Jag har min ensamhet om jag vill. Ibland vill jag krypa ihop och bara vara jag. Det tycker jag är jätteviktigt. Men som i dag, då går jag ner och lägger några pusselbitar vid tretiden. Då vet jag att det alltid sitter några här och fikar.

Hanna Rasmusson
hanna.rasmusson@dn.se

Fakta. Ofrivillig ­ensamhet bland äldre

Bland 85 år och äldre uppger 40 procent av kvinnorna och nästan 30 procent av männen att de besväras av ensamhet och isolering. Det visar den nationella folkhälsoenkäten ”Hälsa på lika villkor”. Undersökningen genomförs vartannat år och är ett samarbete mellan Folkhälsomyndigheten och regionerna.
Ensamhet kan leda till att känna sig otrygg, övergiven och nedstämd. Det kan även ha inverkan på den fysiska hälsan. Fysisk ohälsa i sig kan vara en riskfaktor för ensamhet, ­speciellt för äldre.

Fakta. Kollektivhuset Färdknäppen

Huset stod färdigt 1993 och ägs av Familje­bostäder. I dag bor 53 personer i 43 hyres­lägenheter. De gemensamma ut­rymmena utgör totalt 350 kvadratmeter. I dessa ingår kök, matsal, allrum, tvättstuga, verkstad, motionsrum, musikrum, takterrass och trädgård. Hyresgästerna delar på de gemensamma utgifterna.

Middag serveras varje vardagskväll, med undantag för jul och sommar. Då blir det i stället spontana middagar. Matlagen ansvarar själva för meny, planering och inköp.

Nya hyresgäster ska befinna sig i ”andra halvan av livet”, utan hemmavarande barn. Kollektivhusföreningen, genomför intervjuer av sökande när det finns en ledig lägenhet.